Johanna Roth

Vissa kvällar längtar en till.

De där med goda vänner, mat och prat.

Vardagsglitter i sin bästa form. Samtal som böljar, högt och lågt, mörkt och ljust. 

Så otroligt skön famn att landa i, att skratta med och bara vara nära.

Snart blommar klematis på garageväggen! Hurra!  Och snart kommer även värmen, så efterlängtad. Dock får ljuset mig på gott humör, det är det bästa jag vet…ljusa morgnar och ljusa kvällar…livets liv!

Idag utlöstes en blockad för Vårdförbundets medlemmar, vilket är helt rätt. Det är på tiden att något verkligen händer för alla hårt kämpande syrror i vårt avlånga land. Det har varit nog en lång tid. Och nu måste verkligen något vända detta innan det är för sent. 

Jag hoppas innerligt att blockaden leder dit, till bättre löner och bättre villkor. Gladare, mer utvilade som ska orka med det där lilla extra. Eller kanske det mest eminentära och självklara. Som att se till att patienten ligger skönt på kudden. Får håret kammat, skägget rakat, och fötterna insmorda. Som att se till att nattygsborden är avtorkade, händerna tvättade inför lunchen och rummet vädrat.

När en gett patienten uppdrag att dricka lite mer så vill en följa upp det, fråga om hen vill ha något särskilt att dricka. Och en vill hinna höra efter hur hen mår, på riktigt och ha tid att lyssna på svaret. Och så allt det andra, sjuksköterskeriet, som en vill göra noggrant och ha tid för. Tänka igenom och göra rätt, läkemedel, injektioner, infusioner. Hinna fundera över måendet och vad en kan göra åt situationen, få patienten att må bättre. Ta små steg framåt. Samordna och planera. Alla delar som liksom ingår i yrket, lugna stunder som akuta, vill en göra sitt yttersta.

Det är människor vi möter och vårdar, och de förtjänar att bemötas med respekt på allla plan. Liksom deras anhöriga.

Och ja, det gör även de som vårdar. 

Förtjänar respekt. 

Och där är vi nu.

Det var gott att åka till bästa massören efter jobbet, få en omgång av alla muskler på allra bästa sätt. En skön och mysig stund med bästa Christel. 

For förbi mamma och pappa efteråt. Hjälpte de med en grej på datorn, fick en fin pratstund nybakade bullar med mig hem. Kramats flera gånger idag, då sjukhusbesök gav goda besked på vägen. Ännu en skön känsla, en paus mitt i allt. En så väldigt välbehövlig paus.

Kram ❤️ Johanna

En kort promenad till Coop efter jobbet, i lite duggregn. Ändå skönt med luft, några steg utsträckta efter dagen som mest varit stillasittande. 

Ost, bröd och hämtning av ett paket.

Fågelsång.

Tänker att vi kan röra oss fritt, gå och handla, vara trygga där vi sätter våra fötter. 

Det händer fruktansvärda saker även här, i vårt land, där en tror sig kunna vara helt safe men där ondskan poppar upp som från ingenstans. Vansinnesdåd av till synes helt avstängda människor, utan minsta respekt för liv.

UNICEF skriver att de beskjutits på väg med förnödenheter till Gaza. Ren ondska där Israeliska styrkor öppnat eld. Igen. På människor som vill hjälpa vanligt folk. Det är så jävla sjukt, och en sån oerhörd ondska som är svår att förstå. Där det tycks vara helt legitimt att döda allt det som inte tillhör en själv, där det tycks vara målet med det hela. Att döda så många som möjligt av vanligt folk, obeväpnade som bara vill leva som just vanligt folk. Ren ondska. 

Här kan jag njuta av den där inköpta osten och laxpastan, av att umgås med mamma och pappa. Av blommorna, som en vacker bröllopsbukett i rosa.

Jag kan njuta av värmen i huset, av att el och vatten funkar och av att nu få ligga här i min galet sköna säng med täcke och kudde. 

Så självklart men så sårbart och något som faktiskt kan tas ifrån oss.

Det finns så mycket att vara tacksam för.

Och det finns så mycket saker som borde vara bättre i vår värld, i vår mindre värld här hemma och i den större utanför vårt lands gränser. 

Det är också något en kan vara tacksam för , att en kan skänka pengar till de hjälporganisationer som försöker göra skillnad för de som har det på helt annat sätt än vi.

Nu ska jag njuta av min nya bok, av att maken ligger här bredvid mig frisk och kry.

Av att sedan få släcka och veta att jag kan sova tryggt.

Det är stort.

Kramar ❤️ Johanna