Saknar.

 
Några bra nätter följs av en orolig, svettig grubbelnatt.
Mycket som snurrat i natt, glimtar av sista tiden med mamma. Då när sjukdomen kom tillbaka med full kraft, som förvandlade allt, mer och mer. Och så de där klara stunderna, när det nästan var som vanligt, även om tråden i ett samtal om nuet var svårare att hålla. 
Saknar det, de där samtalen från förr.
När det hände något kul, något jobbigt, något bra. När en behövde fråga om något, hur en skulle göra med praktiska saker, eller ville ha ett råd. Kanske ett smakråd. 
Alltid var mamma den självklara att ringa. 
 
Så mycket tankar, och också så mycket tacksamhet för att ha haft en sådan mamma som det alltid var självklart att ringa, messa eller gå till. Inte alla har den lyckan. 
 

Efter denna natt och en arbetsdag, ärenden på olika håll med ungen min och matfix så ska jag tacka dagen för mig.
Hoppas på en riktigt djup sömn i natt, så jag vaknar pigg som en nyponros imorgon.
 

Känner mig lite tung till mods, och seg i lungsen.
Ska ligga och läsa en stund, låta tröttheten komma på det bästa sättet...mitt i ett kapitel när Mr Sandman viftar grus i ögonen. Det brukar ofta funka.
 
Imorgon är en annan dag, så får vi se vad den bjuder på.
 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: