Magkänslan.

 
 
Här sitter jag på en parkbänk.
Efter kaffe och flera timmars snack hos god vän.
Sitter på bänken, i halvsoligt väder, och lyssnar på Sveriges Radio P1.
Maja Ivarsson.
En ny dimension, ett helt annat perspektiv.
Hon reste sig med besked och gav sitt gamla liv en spark i baken.
 
Och jag tänker.
Med den suggestiva punkiga musiken i öronen.
Jag tänker, att OJ, vilket bra liv jag levt ändå.
Som ändå var lite som ett gungbräde i perioder.
Som halkade rätt snett, men som ändå var förnuftig i samband med tur kunde vända om.
 
Allt vi är med om, om vi lever över, ger andra perspektiv. Ger kraft och styrka och målmedvetenhet. Om nåt annat. Nåt bättre.
 
Många vägar, snåriga stigar och öppna ängar ligger där framför.
Ett val kan leda till kärlek, liv och roliga utmaningar, ett annat till bakgården med ruffig yta och vassa väggar.
Magkänslan, tänker jag, är inte alltid så identifierad i unga år. 
Hur veta vad den menar...?
Det tar ett tag.
Och den kräver lyhördhet. Mod.
Om vi lär oss att lyssna inåt, blir stegen så mycket lättare. Förankrade. I jorden.
 
Den känslan vill jag så gärna förmedla.
Känns det inte bra? GÅ!
Känns det bra men pirrigt...? Anta utmaningen.
Lugn o bra känsla? Stanna. Vila.
Erfarenheter till trots finns en inbyggd magkänsla som är värd att ta in.
 
Det är viktigt att ibland tänka på även som vuxen, för att fortsatt vara förankrad.
I myllan.
 
Kram till dig.
Joey

Kommentera här: