Vad tänker han på...?
På min kvällspromenad i solen igår såg jag en gammal man sitta utanför hemmet.
Han satt på sin rollator med huvudet böjt.
Och han var så fin där han satt.
Min tanke var...vad tänker han på där han sitter?
Vem längtar han efter, eller saknar?
Vad tänker han tillbaka på, eller ser fram emot?
Tänkte han på att kvällsmaten var extra god, och att kvällskaffet skulle smaka fint...?
Om han kanske skulle få en bulle till kaffet eller en extravagant räkmacka?
Han kanske längtade efter ett litet glas rödtjut, och tänkte tillbaka på festligheter han själv varit med om.
Med sin käresta, i solskenet.
En god middag, en god fika med 7 sorters kakor och glada skratt?
Drömde han tillbaka när han gifte sig kanske, med sin kärlek i livet?
Har livet varit hårt eller snällt...?
Finns någon kvar i livet att längta till?
Barn, barnbarn, vänner....?
Är han nöjd med livet han levat eller vill han ha ut mer?
Han kunde gå, ta sig utanför hemmet och njuta av solen.
Är det nog?
Tänkte han på att han försakat, jobbat för mycket och älskat för lite?
Eller var han nöjd, glad och tacksam - för det han gjort och varit, mot de han mött?
Vad har han för drömmar, tänker jag.
Vad handlar det om så där på senålderns höst?
I min värld är man ändå ung i sinnet om man så varit genom livet.
Kanske är man, som min farmor sa, alltid 25 "här inne" då hon la handen på sitt bröst.
I själen och tankarna finns drömmar om resor, kärlek, älskog, god mat och härligt rödvin, njutning, skratt, sång...
Och till viss del går det ju att uppfylla såklart.
Men inser man, känner man när det liksom är mer drömmar för sinnets ro än att de faktiskt går att genomföra?
Kroppen blir ju äldre. Tröttare. Vill inte som man själv kanske vill.
Så viktigt då att göra goa saker medan kroppen orkar.
Mötte en gammal dam idag, som sa "Gör det du tycker är viktigt. Ta vara på livet. Mitt liv har varit min trädgård, att odla och se det växa. Det är en sorg att inte längre kunna göra det men jag njuter fortfarande av vackra blommor och dess dofter!".
Så att njuta i det lilla.
Kanske är det det som är svaret...?
Kanske var det så han tänkte, mannen på rollatorn?
Han njöt av solen där i kvällningen.
Av ensamheten, av rätten att få drömma.
Vem vet...?
♥
Johanna