Johanna Roth

Träffade just en vän som genomgått en tuff tid med operation, cellgifter o nu strålning....
Men monstret är borta.
Hoppet fanns åter.
Livslusten brann i hennes ögon.
Så underbart att se och så härligt att höra en god nyhet!!!!

Dagen är en skiftande dag.
Som så många andra.
Men idag så påtagligt.

Fridas älskade farbror begravs idag.
Där vann monstret...
47 år med så mycket liv framför sig.
Två ännu ej vuxna barn, en älskad hustru....
Och det är helt, helt förfärligt.

Tänker på mötet i Icabutiken nyss.
Blandat med glädje och sorg gråter jag när jag packar upp varorna.

Livets växlingar är stora.
Ibland till synes ironiska när människor som är mätta på livet lever många år längre än de själva önskar.
Men det är så själva livet är.

Skickade just ett mess till min älskade man, och talade om att jag är så tacksam över det jag har.

En kram i regnet.

Johanna