Lugnt och behagligt.

 
Många steg per dag blir det.
Genom otroliga Vondel Park på både ifrån- och hemvägen idag.
Ett myller av folk,  lösa hundar som till synes är herrelösa men som har koll på sin ägare och springer i sitt eget hundsinnes värld, nöjd och totalt ointresserad av mötande hundar och människor. De registrerar och springer vidare. Lugnt och fridfullt och fascinerande att se.


De ligger före oss I blomning, rhododendron och syrener är fullt utslagna , och det är magiskt vackert.
 
 

Det är verkligen mycket folk överallt men ändå känns det lugnt och behagligt, så vida en har koll på alla cyklister!
 

Ett stopp i förmiddags för en kaffe och mini-pannkakor i ordets rätta bemärkelse. 
Lite oplanerad dag, då vi gick i red light district, häpnade över att det är som de säger - att de prostituerade står innanföe glas och mörkröda draperier, fullt synliga för den som vill köpa sex. Det känns konstigt att landet välsignar det hela, samtidigt som det kanske är bättre för dem som tvingas jobba i det då det är en statlig kontroll. Jag vet inte, jag har ingen ordentlig tanke mer än att det känns jäkligt märkligt.
 
 
 
Massa mysko butiker i detta område såklart, även ett museum över prostitutionens historia fanns (gick ej in på det dock). det räckte med tortyrmuseet för dagen tyckte jag.
 

många blandade känslor mitt i semestrande.
Tänker på mamma mest hela tiden men njuter också av intryck, av otroligt mysiga gränder och alla båtar som tuffar på.
Vädret har varit perfekt, första dagarna 25 grader och idag kanske 18-20, som är väldigt bra sightseeing-väder.
Så tacksam för att ha fått se denna stad. Väl värt ett besök och faktiskt flera!
 
 
Avslutade eftermiddagen med en båttur, med ost och vin och duktig guide. 
Nu lite vila på rummet en stund innan middag och avslutning för att sedan imorgon åka hemåt.
 
En vecka som kommer att bestå av jobb, utrensning och packande och en tung fredag som väntar. 
Det känns helt overkligt och nästan skrämmande jobbigt.
Det blir fint att samlas alla, och jag har familjen nära mig.
På något sätt går det, och vi samlas för den bästa vi haft i livet, som en sista hyllning, ett sista farväl.  
Giv mig styrka!
 
Kramar ❤️ Johanna
 

Kommentera här: