Kul och liksom livsfarligt!
Amsterdam.
Så länge velat åka hit. Nu när vi beställt resan visste vi inte riktigt om vi kunde åka, men nu blev det så.
Det är en känslomässig kullerbytta detta liv.
Körde genom Skåne igår, vägen där vi körde med mamma så många gånger för läkarbesök, operation, alla strålbehandlingar. Pappa var en hjälte som körde måndag till fredag i flera veckor...
Det bara kraschade inuti när vi satt i bilen.
Smärtan över att hon inte längre är med oss i fysisk form. Det gör så ont att hon fick lida så mycket, brytas ned som hon gjorde av både alzheimers och den förbannade cancern. Rädslan hon fick av att liksom göra bort sig för folk gjorde henne mer folkskygg de sista åren och det var så sorgligt, och kanske inte så Lätt för människor att förstå.
Det gör så ont att inte få henne tillbaka, som den allra bästa mamman hon varit. Herregud vilken mamma! Tack Moder jord för att just jag och min bror fick ha henne hos oss så länge.
Smärtan över att hon inte längre är med oss i fysisk form. Det gör så ont att hon fick lida så mycket, brytas ned som hon gjorde av både alzheimers och den förbannade cancern. Rädslan hon fick av att liksom göra bort sig för folk gjorde henne mer folkskygg de sista åren och det var så sorgligt, och kanske inte så Lätt för människor att förstå.
Det gör så ont att inte få henne tillbaka, som den allra bästa mamman hon varit. Herregud vilken mamma! Tack Moder jord för att just jag och min bror fick ha henne hos oss så länge.
Det är en nåd.
Och likväl just det som gör att det gör så satans ont.
Jag tror att hon hade gillat Amsterdam.
Otroligt mysiga hus, härliga uteserveringar vart än en tittar, kanaler, grönska, god öl - ja vad mer behöver en liksom?
Och ja just det, cyklarna! Som att all världens cyklar samlats i samma stad. Kul och liksom livsfarligt, så det gäller att se sig för.
Sov hyfsat i natt, trots en helt crazy kropp som gör ont överallt. Går på Alvedon och längtar efter Alezzoklinikens "helbrägdagörare". Får stå ut några veckor till, och firar det med en sisådär massa tiotusentals steg. Blir inte sämre av det heller tänker jag, och en vill ju se det som ska ses!
Varit på Van Gogh (van Gosch som de säger här)- museet. Väldigt fint och härligt. Köpte grytlappar och musmatta med solrosor på i shopen, ändå fint ju!
Anne Franks hus var vi på i eftermiddags.
Att kliva in där de gömde sig under två år var rörande. Det kändes så ödesmättat, och alla som var där blev liksom tysta där vi gick runt. Tänk att de nästan klarade sig...
Vilken skräck. Vilken horribel situation, och vilken fruktansvärd sak att vara med om.
Som en önskar att världen skulle få vara bättre, men det är som att människan vill göra andra illa...? Så mycket skit som upprepar sig, så många människor som lider när världen ser på. Må det goda vinna, må det mörka vända!!
Som en önskar att världen skulle få vara bättre, men det är som att människan vill göra andra illa...? Så mycket skit som upprepar sig, så många människor som lider när världen ser på. Må det goda vinna, må det mörka vända!!
Här finns också annat som är vanligt, och det är de minsta av elbilar. De ser liksom ut som en munsbit och parkerar mellan bilar som en tjockare cykel typ.
God öl dricks.
Nu lite vila på hotellet med härlig bakgård. Människomummel och fågelkvitter och lummig grönska.
vilar ben och mobilbatterier.
Laddar för middag och kanske ett glas rödtjut ändå.
Och mamma, vi skålar för dig ikväll.
För visst är du väl med och ser vart vi är?!
Kramar ❤️ Johanna