Som den saga en borde se.
Lite svårt att se att snön ska falla i dagarna, efter att blommorna kommit upp. Slagit ut. Gett hopp om vår.
Ändå så ljuvligt att se det på väg till jobbet, ackompanjerad av fågelsång. Och ljuset, att det är så ljust nu när en går till jobbet.
Det.
Det.
Det!!!
Som att det finns en övernaturlig kraft som får dem att spränga genom asfalten. Maskrosbarn. Som utan till synes några förutsättningar bara för det. Klarar kylan, det omöjliga och överlever mot alla odds.
Glad för helgen. För att min människa varit hemma,
För att det gett lite kraft och fina känslor att vara tillsammans. Tror vi behövde helgen, allihop. Samla ihop oss, ge varandra lite styrka.
Behövs verkligen.
Tunga samtal idag, planer för att göra det så gott det går, lindra och ta hand om. Det behövs omsorg om den som är sjuk men också för den som är nära alltid. Kraften måste få vila, för att vara längre.
Skön promenad till frissan efter jobb.
Skön promenad till frissan efter jobb.
Bara gå, sjunga lite tyst på sångerna som vi repar på. Tänka på det sköna i att sjunga, skapa, vara i en känsla.
Bättre än all terapi i världen.
Bättre än all terapi i världen.
Kollar på Thousand Blowes efter middag.
En lite skitig serie liksom, i ett skitigt London och om inte helt fair affärer precis.
Egentligen borde en kanske se sagor, vackra berättelser där det som ser omöjligt ut blir möjligt, där världen får färger efter nattsvarta händelser. Där det finns ljus och hopp.
Vi lever i en galen tid när allt tycks gå bakåt, så kanske borde en just bara göra, och se fina saker.
En hoppas ju att den här upp- och ner-världen ska ta en ny riktnin.
Så att världen blir som den saga en borde se.
En hoppas ju att den här upp- och ner-världen ska ta en ny riktnin.
Så att världen blir som den saga en borde se.
Kram ❤️ Johanna