Skrapade hål på ytan.
Nu räcker det så bra med snö tycker jag!
Ville liksom ha vintern när den kom så tyst och ombonande men nu, nu när våren hälsat på? Inte så gärna.
Men mars och april kan ju ha sina vändor, så har det alltid varit. En får tåla sig, helt enkelt.
Tåla sig och längta.
Tåla sig och längta.
Efter fler vårblommor, kaffe på balkongen och värmande sol.
Den här dokumentären var fin.
Såg den på SVT Play igår kväll.
Bekantade mig med Freddie Wadling 1983 tror jag, eller där någonstans. Då var han sångare i bandet Cortex och jag älskade dem, soundet, hans röst. We are the creeps...så jäkla bra.
Såg honom i Roskilde med Flesh quartet, vilket också gjorde intryck. Han såg så skör ut men rösten hade en häftig kraft. Den skrapade hål på ytan och tog sig in under huden.
Fint porträtt av honom och hans konstnärskap, om vänner och musikfolk, hans fru som berättar.
Ni som inte gillade honom då kanske kan gilla plattan Efter regnet, en otroligt fin samling låtar om livet.
Bekantade mig med Freddie Wadling 1983 tror jag, eller där någonstans. Då var han sångare i bandet Cortex och jag älskade dem, soundet, hans röst. We are the creeps...så jäkla bra.
Såg honom i Roskilde med Flesh quartet, vilket också gjorde intryck. Han såg så skör ut men rösten hade en häftig kraft. Den skrapade hål på ytan och tog sig in under huden.
Fint porträtt av honom och hans konstnärskap, om vänner och musikfolk, hans fru som berättar.
Ni som inte gillade honom då kanske kan gilla plattan Efter regnet, en otroligt fin samling låtar om livet.
En dag i tempo, en lite rörig dag som jag tror redde upp sig hyfsat innan jag stängde ner och loggade ut.
Tog bilen bort till mamma och pappa en sväng, för att kolla läget och prata en stund. Så fint att ha dem så nära!
Fixat tvätt, plockat och fixat lite, käkat och fått en spets uttagen av han stereomänniskan med sina superglasögon som ser allt. Han ser ut som en läkare, fast för ljudmojs istället för kroppar vanligen. Idag blev det dock operation finger. Fiffigt ändå!
Nu läsning.
Snart, förhoppningsvis, en skön törnrosa-sömn som inte varar i hundra år men kanske åtta.
Kram ❤️ Johanna