Lite smygvår…?
En hiskeligt fartfylld dag, där det gått i hundranittio från start tills jag kom hem vid sju-snåret.
Stabsläge för tråkiga saker med sig, som ni säkert har läst.
Det stryks planerade operationer så läget är pressat, och så måste det såklart vara för att svårt sjuka patienter måste få plats.
Men det är ju väldigt tråkigt och också sorgligt på flera sätt, eftersom de som stryks också är människor som lider och som ofta väntat länge på sina tider till operation.
Det är som det är, och ett nytt pussel ska läggas.
Det stryks planerade operationer så läget är pressat, och så måste det såklart vara för att svårt sjuka patienter måste få plats.
Men det är ju väldigt tråkigt och också sorgligt på flera sätt, eftersom de som stryks också är människor som lider och som ofta väntat länge på sina tider till operation.
Det är som det är, och ett nytt pussel ska läggas.
Direkt efter jobb hämtade jag upp mammas bror Lasse, som kommit upp från Skånelandet. Vi åkte bort till mamma och pappa med fika och satt och snackade en dryg timma.
Om gamla saker, om det som pågår här och nu, om lite allt möjligt.
Direkt efter fikat stack jag till maxi för matinköp.
Som tur var lie folk så det gick smidigt.
Maken värmde på lövbiffspasta jag gjorde igår.
Skönt med en stund vid matbordet med tända ljus, Göra en summering av dagen.
Och så tänkte jag att det var vår idag, men kanske var det lite kallare än jag hade tänkt men ändå. Det är väl lite smygvår ändå??
Tittar på en helt sjuk serie, Schakalen.
Om en otroligt kallhamrad snubbe som är yrkesmördare. Helt utan känslor eller hjärta, en vidrig person. som En så klart förväntar sig av en sådan människa, men ändå. Riktigt obehaglig.
Sista avsnittet, och just nu önskar jag verkligen ett avslut på detta!
Hoppas på lugn och fridfull natt.
På en bättre morgondag.
Och jag hoppas på frid och ro på många sätt.
Kram ❤️ Johanna