Det mjuka och sköra.
En flexledig dag, förutom ortopedikursen på distans som jag gör en gång per månad (Olika småtentor och läsning).
För att sova lite längre, för att förbereda mig och för att vara med min älskade mamma på läkarbesök.
Mer information om det vi redan visste, en liten plan, stöd i det som är. Tungt, och liksom en overklig planering i något som funnits där i bakhuvudet sedan cancern gjorde entré i hennes liv. Att den jäveln kunde göra sig påmind igen.
För att sova lite längre, för att förbereda mig och för att vara med min älskade mamma på läkarbesök.
Mer information om det vi redan visste, en liten plan, stöd i det som är. Tungt, och liksom en overklig planering i något som funnits där i bakhuvudet sedan cancern gjorde entré i hennes liv. Att den jäveln kunde göra sig påmind igen.
Är samtidigt, mitt i en pågående sorg, så otroligt tacksam över min uppväxt. Tacksam över våra föräldrar. Jag och brorsan har verkligen världens bästa mamma och pappa. Så stöttande, kärleksfulla och självklara människor som alltid gjort allt för att vi skulle ha det så bra det går. Som alltid haft huset, famnen öppen för de som ville, som var våra vänner.
Kompisar kom och gick, grannar och vänner till mamma Och pappa kom och gick i huset. Det bakades och bjöds, grillades och bjöds, kaffebryggaren gick varm den mesta av tiden.
Jag vet att det verkligen inte är något att ta för givet att få uppleva den totala tryggheten, att veta vad en än hittade på för knas så fanns de alltid där. De pratade inte alltid så mycket men de visade på sitt självklara sätt att vi alltid var bra, oavsett liksom.
Jag vet att det verkligen inte är något att ta för givet att få uppleva den totala tryggheten, att veta vad en än hittade på för knas så fanns de alltid där. De pratade inte alltid så mycket men de visade på sitt självklara sätt att vi alltid var bra, oavsett liksom.
Det bär jag alltid med mig.
Fick bilden av maken idag.
Stämmer bra på mig, och är en påminnelse om att oavsett hur livet i övrigt är så kan en ändå se de där små sakerna. Och njuta av dem. Fågelkvitter, kaffet på morgonen, blommorna, dofterna. Första balkongfikat, ansiktet mot solen. En promenad. En kopp te i soffan.
Livet i smått är ofta så otroligt fint.
Tog en promenad efter läkarbesök, handlade lite, läste.
Ungen min kom hem från Malmö, så skönt att få krama om, få prata och tänka högt liksom. Vara i det som är och också njuta av att vi har varandra. Här och nu.
Bonussvärdottern kom på kram och te, prat i soffan. Också så fint.
Det där mjuka, sköra som just nu är så påtagligt är också fint.
Det där mjuka, sköra som just nu är så påtagligt är också fint.
Sett ett avsnitt på ny serie, A thousand blowes.
Verkar vara en bra serie i coolaste miljöerna i London på slutet av 1800-talet. Skitigt och hårt men också fräckt på något sätt.
Nu en stunds läsning i en fantastisk bok, En katts resedagbok. En annorlunda liten berättelse.
Nu en stunds läsning i en fantastisk bok, En katts resedagbok. En annorlunda liten berättelse.
Hoppas på frid och ro i natt.
För oss alla.
Och på en bra morgondag.
Kram ❤️ Johanna