Osedvanligt skönt!
Det känns just nu osedvanligt skönt att ha gjort det sista passet på fyra veckor. Har nog aldrig känt mig så redo, så pirrig, inför en semester som nu.
Som meningen att jag i år fick tidig semester ändå, trots lite ändrade arbetsförhållanden.
Lite känt som att jag gått på nålar sedan december 2023 när mamma fick sin cancerdiagnos, och sedan har d ett ena följt på det andra. Lite mer avslappnad har jag kanske varit sista tiden men då med en tung sorg att bära.
Lite känt som att jag gått på nålar sedan december 2023 när mamma fick sin cancerdiagnos, och sedan har d ett ena följt på det andra. Lite mer avslappnad har jag kanske varit sista tiden men då med en tung sorg att bära.
Även om sorgen är där och kommer att vara under en längre tid, så kanske jag kan släppa somligt.
Låta kropp och knopp få återhämtning som den så väl behöver, och som den så länge har bett om.
Gock i sakta mak genom Linnéparken, mötte ungdomar efter skolavslutning i vår fina domkyrka.
Minns de åren med någon slags vördnad, så det alltid var så högtidligt när musiktillägget satte an tonen liksom.
Minns de åren med någon slags vördnad, så det alltid var så högtidligt när musiktillägget satte an tonen liksom.
En härlig dag onekligen.
Lite vemodigt att inte längre ha något barn att ha skolavslutning för, det var också en otroligt härlig grej!
Times they are achangin.
så är det onekligen.
Det är bara att ta en fot före den andra, ett steg i taget.
Kanske inte alls så bara men det rullar ändå på.
Saknar att jag idag inte kommer hitta ett vykort hemma från mamma, kanske med en jordgubbstårta på, där hon önskade en synnerligen trevlig semester.
Hon önskar nog det ändå, från sitt perspektiv.
Och jag lovar att jag ska försöka ta i allt som kommer, mamma.
kram ❤️ Johanna