Midsommar, skratt, sorg och saknad.

Ett tacksamt dygn med sköna människor, med mycket skratt, allvar, lekar, massor av musik, god mat och dryck.
En fin stuga på östkusten, med otroligt väder - det är ju mer än en kan önska.


Maken, Tomas och Hanna. Här bjöds på god drink gjord på rabarbergin och prosecco.

Håkan och Ulle.

Goda snittar på pinsa.

Mer mat!

God, så god med maräng och lemoncurd.

Det blev en liten promenad i fina omgivningar både igår kväll och en längre idag. Hunden Dante var sugen på att ut och gå och så även vi innan grillad korv och rabarberpaj före hemresa.
Just nu känns det som att mat behöver jag inte förrän om ett par dagar!

Grillkillar.

Kanske ville hunden mest ha tilltugg, men liksom fiffigt att få både kel och godsaker på samma gång!
Nu hemma efter ett riktigt bra dygn trots usel sömn. Alkohol och lite för mycket mat (och godis) blev mycket för min mage. Magkatarr kom så klart och jag gick uppe på trädäcket i vacker midsommarnatt innan jag somnade efter tre någon gång. Tänker att jag sover i natt!
Packade upp, lade i en tvätt och gick direkt bort till pappa en sväng. Satt där och snackade om midsommar, vänner, om att han idag hade en ledsen dag. Ja, så klart. I 62 år var de ett par, i 60 år gifta. Förfärligt tomt och sorgligt att mista någon efter så lång tid av sammanvävda liv.
Det är så mycket sorg om hur det blev de sista åren, hur det blev annorlunda och tungt samtidigt som en ju vill att det ska vara som vanligt, ha människan kvar i fysisk form för något annat verkar omöjligt att föreställa sig.
Det är så mycket sorg om hur det blev de sista åren, hur det blev annorlunda och tungt samtidigt som en ju vill att det ska vara som vanligt, ha människan kvar i fysisk form för något annat verkar omöjligt att föreställa sig.
Och så händer det, att kroppen lägger av och livet slutar och det gräver ett hål i bröstet. Det hålet kan nog aldrig helt läka utan en får bara försöka fylla det med andra bra saker och vara tacksam för det en haft.
Tänker på den som blir ensam, hur viktigt det är för människor i närheten att inte glömma den. Att inte dra sig undan för att en tror en stör, inte borde...och allt av knasiga skäl en kan komma på. Så viktigt att omfamna den som nu inte har någon i sin närhet utan behöver andra som hör av sig, och som kanske inte alltid orkar ta första steget.
Att räcka ut sin hand när en lagar mat, när en bakar en paj eller när en ska ner på stan för ett ärende - och så bjuda in till sällskap...så värdefullt.
Att räcka ut sin hand när en lagar mat, när en bakar en paj eller när en ska ner på stan för ett ärende - och så bjuda in till sällskap...så värdefullt.

Nu blir det ingen mer aktivitet, förutom att tömma tvättmaskinen och lägga i ny tvätt, än att sitta i min fåtölj och läsa.
så väldigt, väldigt skönt!
Kram ❤️ Johanna