Johanna Roth

 

En alldeles ljuvlig afterwork med bästa kollegorna, i sol, den första sommarkvällen, med bubbel, skratt och pizza.

Det kunde inte varit bättre än precis just så.

Min själ behövde verkligen det, att bara få skratta några timmar, njuta av sommarlivet och kvällen, fira in att jag snart har semester.

Så välbehövligt sannerligen.

 

En bra dag överlag, hunnit med lite andra uppgifter som jag har också - vilket är skönt. Skönt att känna att min hjärna blev rastlös och behövde göra annat en stund, som att skriva kompetenskort på nya apparater. 
Skönt att känna att drivet fanns, att jag ville göra lite till, sträcka på mig ett smul utan att känna att sprickan liksom blev större.

Imorgon gör jag mitt sista arbetspass innan det är dags för fyra veckors semester.

Det känns just nu så otroligt rätt, att den börjar just nu.

För ett par veckor sedan kände jag att jag kanske inte skulle klara av hela vägen fram till nu, att jag skulle behöva sjukskriva mig. Men på något sätt har det gått. Kanske just därför, att jag uttalat det högt - att det var så jag kände. 
Vem vet.

I alla fall har en dag i taget gått, en vecka, en månad...

Så märkligt att livet ändå fortgår, och att det snart är två månader sedan mamma tog sitt sista andetag.

Tiden är märklig, livet.

Så jäkla tungt och så himla fint precis samtidigt.

"Ett hål går aldrig att fylla igen, men nytt liv börjar växa runt omkring det". Kanske är det så...?

 

Kram ❤️ Johanna