Johanna Roth

 

Gråten behövde gråtas, sorgen måste ut, få ta plats.

När jag väl vaknat till stack jag ut i skogen, för promenad och gråt. Pratade med mamma under turen.

Saknar henne så det gör ont. 
Hade velat ha henne fysiskt nära, bara en gång till...

Bad om förlåtelse, med förhoppningen att hon förstod varför det blev som det blev. Tackade henne, för det liv jag fick tack vare henne, tack vare hennes kärlek och tålamod, omsorgen.

Hoppas hon kände att beslut vi tog var av kärlek, för att både hon och pappa skulle få må så bra det gick. 
Drt är inga lätt beslut att ta, när det behöver tas lite över någons huvud. Önskar ingen just det, men vet att det ju är vanligt. Kanske blir det så även för mitt barn, ett tungt beslut att fatta när dagen kommer då det liksom inte går längre.

Det var en bra promenad att ta, var lättad när jag väl var hemma igen. 

Fortsatt seg i lungsen men hoppas det går tillbaka igen. Har klarat mig riktigt bra länge nu, vissa dagar med lungknas men inget varaktigt. Så otroligt skönt när det får vara så.

 

Efter läsning, lite vila i solstolen för min del, så åkte vi på moppetur  till Folke och Ediths grav (Patriks mormor och morfar), Virserums konsthall och till ica.

Intog fika och inhandlade kvällens middag.

Skönt att inte planera mer än just dag för dag, timme för timme. Långt ifrån vardagen och icke-semester-livet. 
Det är det bästa med semestern just, att inte planera så mycket.