Speciell plats.
Så var det väl min tur att få virusbasselusk ändå. ont i kropp och knopp, hals, tät i bröstet och så lite täta bihålor. Okul men inte konstigt eftersom typ alla omkring en varit sjuka i omgångar sedan december månad.
Tur det finns böcker, skön fåtölj att vila i, läsa i och sova i.
Tur det finns böcker, skön fåtölj att vila i, läsa i och sova i.
National geographic Wild är en fantastisk kanal att kolla på, den har rullat hela dagen i bakgrunden.
Te med färsk ingefära, apelsiner och mycket vatten blir det.
Snart dags för frukost efter en svettig och så frusen natt, där jag också varit uppe och inhalerat med ailos ett par gånger, tagit alvedon en gång för att få ro i den värkande lekamen.
Just ailos är det som funkar när det är för tätt, då är det precis som att vanliga inhalationssprayer inte når ner dit det behöver göra nytta.
Snart dags för frukost efter en svettig och så frusen natt, där jag också varit uppe och inhalerat med ailos ett par gånger, tagit alvedon en gång för att få ro i den värkande lekamen.
Just ailos är det som funkar när det är för tätt, då är det precis som att vanliga inhalationssprayer inte når ner dit det behöver göra nytta.
Kollade på Frida igår kväll, filmen om Frida Khalo. Sett den förut, en väldigt bra, tragisk, sorglig, kärleksfull och passionerad film om konstnärsskap, kärlek och förmågan att leva trots stora motgångar.
Maken var på hockey och hade nöjd min när han kom hem. Det nya verkar vara att de vinner på straffar eller förlängning.
Kollade bilder i telefonen. Pandemin, alla fikor, middagar och tillställningar vi ändå hade utomhus.
Älskar denna bild på mamma. Ett riktigt gapskratt, en härlig stund!
Ett annat liv känns det som ibland. När Frida var liten, brorsorna små och ett annat liv rådde.
Saknar småbarnsåren rätt ofta dock, även om det på många sätt är fantastiskt när barn blir större och relationen blir en annan, uppassningens tidsålder liksom är förbi (ja, det är väldigt skönt just, att slippa laga mat på särskilda tider, tvätta miljoner tvättar, sortera det efteråt...).
Men ändå. Det där lilla barnet, som gärna sitter nära, vill vara med och tycker att en är den bästa personen som finns. Som är den som kan trösta, fixa saker, finnas där, se till att en får mat, kommer ut, är ren, får göra trevliga saker, får böcker lästa...
Det är speciellt, och den tiden har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
Bilden är nog från 2002. Vi hälsade på mammas morbror Arne i Moheda, vet jag.
Det där lilla fingret hade Fridis så ofta i munnen.
Lite tänkande. Funderande över vad som egentligen hände, kanske både runtom och i sig själv.
Älskade unge!
Bilden är nog från 2002. Vi hälsade på mammas morbror Arne i Moheda, vet jag.
Det där lilla fingret hade Fridis så ofta i munnen.
Lite tänkande. Funderande över vad som egentligen hände, kanske både runtom och i sig själv.
Älskade unge!
Snart fyller denna människa TJUGOFEM!
Kram ❤️ Johanna