Få njuta en redig söndag.
Sovit gott två nätter, så jäkla härligt!
Att dessutom få vakna av sig själv, utan alarm kan ju vara det skönaste.
Första kaffet i sängen till både maken och mig innan uppstigning. Som en liten uppvärmning inför frukost och träning. Gick till gymmet och körde ett svettopass och tog sedan en liten promenad i det vackra, nästan vårlika ljuset.
Fåglarna börjar fatta galoppen att det kanske ska vara någon slags vår i antågande med tanke på temperaturen.
Efter dusch och strykning blev det en promenad till, både till Coop och till renoverarparet på Söder. En liten check och så hämtning av Hitster, ett spel som jag beställde då ena delen av dem var i Ullared. Kul med nytt spel!
Försökte mig på att mangla dukar men tydligen har vi för klen mangel (eller för tjocka dukar) för det slutade med att sliten fastnade, mangeln fick stängas av och duken dras ut. Dukarna är nu strukna istället, på gammalt hederligt, och drygt, vis. Nåja.
Detta ljus nu är magiskt.
Så välbehövligt efter månader av nästan konstant mörker.
Och ändå...
Vad är väl det att gnälla över egentligen.
Vi har hus att vara i, tak över huvudet och mer därtill, vi äter oss mätta varje dag, unnar oss saker och har det otroligt bra.
En del människor i vår omedelbara närhet har det inte, de behöver stöd och hjälp där organisationer finns som fixar om vi bara skänker en peng.
Även här finns de utan tak över huvudet. Kanske har de bara en plastpåse med sina ägodelar.
Ändå är här fred.
Tånk att ha en plastpåse med det en äger, ett dragigt tält att bo i trots vinter och dessutom med rädslan över att bomber ska landa precis där du är.
Det går inte att greppa den skräcken.
En del människor i vår omedelbara närhet har det inte, de behöver stöd och hjälp där organisationer finns som fixar om vi bara skänker en peng.
Även här finns de utan tak över huvudet. Kanske har de bara en plastpåse med sina ägodelar.
Ändå är här fred.
Tånk att ha en plastpåse med det en äger, ett dragigt tält att bo i trots vinter och dessutom med rädslan över att bomber ska landa precis där du är.
Det går inte att greppa den skräcken.
Men ja. Vi behöver glädjas. Får glädjas. Det hjälper ingen om vi själva inte är glada och tacksamma för det vi har.
Glädjas.
Glädjas.
Åt att ljuset visar sig, ger kraft och hopp.
Över att vi kan gå ut utan rädsla att något ska hända, vi kan skriva vad vi vill, var vi vill utan att gripas av myndigheter aom anklagar oss för oliktänkt, för att vi skulle vara farliga för landet.
Vi har så mycket att vara tacksamma över.
Just nu är jag väldigt nöjd med att ha intagit en macka med ost och marmelad och en espresso, hungrig efter träningen och promenaden. Kommer nog ha lätt träningsvärk i morgon känns det som.
Läsning hägrar.
Dels i Richard Osman Den sista djävulen att dö - om torsdagsmordklubben som löser ett nytt fall. Han skriver kul!
Dels i Richard Osman Den sista djävulen att dö - om torsdagsmordklubben som löser ett nytt fall. Han skriver kul!
Dels ska jag börja läsa lite i en bok vi fick igår av gästerna, Allt du skulle vilja veta om champagne och lite till -skriven av Richard Juhlin (som vi också fick en flaska av, alltså inte av Juhlin själv men skumpan är gjord av denna person).
Att få njuta av en redig söndag - bara det!
Kram ❤️ Johanna