Upp och ner.

 
Kånner hur träningsvärken började komma under dagen, efter pass på gymmet igår. Tänk vad en tappar på två veckor liksom!  Ändå så skönt att använda min lilla kropp, låta den arbeta med att bygga upp sig igen. Bli lite starkare och få lite mer motståndskraft. Fortfarande lite rosslig, lite täppt i bihålorna men så mycket piggare. Oj vad det är skönt att känna livet återvända.
 
Idag blev det promenad till mamma och pappa efter jobbet, i hög, lite kylig luft och i ljus! 
En pratstund, om vanligheter och helt klart om ovanligheter.
 
 
Det värmde så gott när kollega kom med choklad och världens kram. Så otroligt fint!!
 
 
Fick en bok på posten, också passande just idag och så fint. Tack gulligaste människorna, som ni värmer!
 
Det där vägskälet som är nu. Här.
Där det som varit inte längre kommer att vara så.
Där allt bara blir minnen att vårda av det som varit. 
Nya saker, en ny verklighet kommer att visa sig, säkert skrämmande till en början. Oroväckande. 
Allt ska falla på plats, bli det vanliga.
Som kan bli väldigt bra, på många sätt.
Men så den där känslan, motsatt den jag just beskrev- att det blir inte bättre det där måendet. Sakta med säkert går det bakåt, inte framåt. 
Det är en sådan sorg.
Att liksom på ett sätt avvecklas, invecklas. Och samtidigt bära på så mycket, så mycket liv. Så många årsringar, så mycket erfarenhet som en samlats på hög och som en ska försöka sortera. Samtidigt som livet vänds upp och ner. 
 

Blev serverad köttfärssås och spaghetti när jag kom hem. Och ett glas rödtjut. Så väldigt bra just idag. 
Tända ljus. Samtal om dagen. 

Landar efter anspänning sedan lång tid.
Landar, medveten om att jag just vänt upp och ner på någon annans liv. Även om det var och är av välmening så är det just precis så. 
Upp och ner.

 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: