Johanna Roth

 

Det blev en fika på stan idag, med bara pappa. 

Virus, orken, kanske lusten hindrade kära mamma från att vara med. Det är en process som också den går lite i taget, timme för timme olika skeden, dag för dag. Men det är inte skov, det är en påtaglig och sakteliga förändring som liksom sker i nedförslut. 

Åldrandet, som en trappa med olika höga steg nedför. 
Eller mer av en rulltrappa i lutning. 
Har varit så ledsen för det, att det är en sorg i ständigt varande på något sätt. Är ledsen för det. 
Även där är det en process, att acceptera det som sker. Att acceptera att sorgen plötsligt bara kommer över en, det är också något att ta in. Att det får vara så. 
Funderar på vad som rör sig, hur det upplevs, tankar som poppar upp. Vet en? Känner en? Upplever en det som andra ser...

Det är en märklig sjuka, den där som sätter sig på hjärnan. En högst otrevlig sak att drabbas av, som förvandlar till något annat. Som tar bort funktion efter funktion, lite i taget. 

Så oerhört viktigt att ha bilden som varit där i alla år, ta in den och vara tacksam för det. För den människan har haft mig, oss, under sitt bröst. Burit oss, tagit hand om stöttat - alltid, oavsett, i alla situationer genom livet. Det är stort.

Så oerhört tacksam för det.

 

Fick lust, och behov av att baka.

Baka lugn till själen liksom. 

Jazzmusik på, smör, mjöl, jäst och annat fram. Plåtar, formar.

Det blev grötbullar, kladdmuffins, kolabröd med kardemumma och ingefära, syltkakor, grova kringlor, schackrutor som nu ligger i burkar, påsar i frysen. En burk och en påse är iordninggjord för att tas till mamma och pappa imorgon. 
Blir en promenad och påhälsning i hopp om att de är pigga och krya då!

 

Nu blir det en lugn eftermiddag och kväll.

Carina Bergfeldt på SVT play. Kanske Trolösa sista avsnittet.

Lite läsning. Kamben och potatiskroketter, sallad och bubbelvatten blir det till middag. Perfekt idag. 

Kram ❤️ Johanna