Försöker följa med.
Dagarna består av alla känslor på samma gång.
Oavsett om en fyller de med trevligheter så finns det tunga där, i bakgrunden hela tiden. Vilket ju är naturligt, inget konstigt men det är så det är.
En lugn morgon och frukost och så en stund på stan med min käre pappa. Det var en inköpstur för att handla födelsedagspresent från honom till mig. Det är en tradition som är gammal, och väldigt mysig. Fick en snygg jeansblus och ett par juste gubbabyxor med veck och hög midja i linne. De behövdes ju så klart läggas upp så jag får de förhoppningsvis före min födelsedag.
Jag har, som jag brukar säga, inte begåvats med några ben så det krävs inte så mycket tyg!
Vi gick hem för att brygga en kanna kaffe, efter att ha inhandlat kakor på bästa fikastället för att ha med till mamma.
En lördagsfika fick det ju bli, en stund tillsammans.
En lördagsfika fick det ju bli, en stund tillsammans.
Det är dock svårt att höra en andning som är klart påverkad, som liksom gör talet stötigt och ansträngt. Att vara i den kroppen är tufft, trots att regelbunden medicinering sker.
Den här resan är plågsam, som det så ofta är på vilket sätt det än sker.
Den här resan är plågsam, som det så ofta är på vilket sätt det än sker.
En tung dag, trots solsken och ljuvlig promenad.
Trots god pizza, och avslappnad kväll med maken.
Försöker bara följa med, inte streta emot utan tillåta gråten när den kommer. Låta allt som känns få finnas.
Älskade föräldrar!
Nu blir det ett avsnitt till av The last kingdom, på Netflix.
En del läsning får det bli också.
Har varit på Akademibokhandeln och köpt ett par påsk presenter och så blev det visst några pocketböcker också...woop!
Kram ❤️ Johanna