Ännu har vi lite tid.
En dag som varit som en centrifug, snurrat på 1200 varv utan uppehåll. En dag som var rörig, alltigenom rörig faktiskt.
Imorgon hoppas jag på en bra dag.
En dag som det flyter på.
En dag som det flyter på.
Där centrifugen får stanna.
Fick en fin liten present som lyste upp min dag. Tack du fina!!
Fick avblåsa en lunch, som jag längtar efter men det får bli en annan dag.
Tiden. Den där tiden....
Sorgen som river, som idag kom upp till ytan igen.
Som kommer och går, som vågor.
Tiden som en inte vet något om.
Som kommer och går, som vågor.
Tiden som en inte vet något om.
Det är en sorg som pågått länge, som pågår hela tiden och som känns som en avgrund som en ibland faller i.
Det får vara så, det är som det är.
Gråten som kommer och går, det får också vara så.
Det är okej, det är en smal stig vi nu går på. Vi som är runtom. Det känns som att den blir smalare och slingrigare, lite i taget.
Gråten som kommer och går, det får också vara så.
Det är okej, det är en smal stig vi nu går på. Vi som är runtom. Det känns som att den blir smalare och slingrigare, lite i taget.
Jag hoppas att när vi måste släppa taget, så är det sommar där vid krönet. Som välkomnar den som går, på allra bästa sätt.
Men ännu finns tid. Ännu har vi lite tid.
Men ännu finns tid. Ännu har vi lite tid.
Avslutar dagen med ny serie för mig, oss. The Last kingdom - om hur England blev England typ. En rå
historia så klart, men som en fort vill se mer av.
Och jag behöver sjunka in i min bok en stund efter dagen.
För att finna ro, mitt i allt.
Kram ❤️ Johanna