Jag ska göra mitt bästa.


Tittar på Allt för Sverige.
Blir alltid rörd av programmet, av historierna om landskapen, om vad som förde människor bort från vårt land till Amerika. I det senaste avsnittet är de Klasatorpet där förlagan till Vilhelm Mobergs Utvandrarna utspelade sig.
Blir rörd av reaktionerna på de amerikaner som besöker Sverige och får med sig ett stycke släkthistoria med sig. 
Och vårt land är så otroligt vackert, i bästa sommarbilderna.

 
Maten när maken är borta blir ingen kulinarisk upplevelse direkt. Tycker att det är riktigt trist att laga mat för mig själv, men äter riktig lunch på jobbet varje dag.
Och ikväll gjorde jag pannkakor, blev sugen på det. Hade hälften vetemjöl och hälften smulade havregryn i smeten (väldigt gott!j och så mango, blåbär, creme fraiche, kokos och honung till. Så gott!

 
Sjungit vid pianot. Jordat mig. 
Tänkt på om det är så att en hör det fast en inte längre går här bland Oss andra.
Sånger du önskar dig när vi ska ta vårt farväl, visst hör du dem? Visst är du där då, och ser sin familj, alla vänner...
Då får du känna all kärlek från alla samtidigt. 
Så oerhört tungt blir det, så overkligt och samtidigt ärofyllt- att få göra det för dig. Du hade uttryckt det, att det var så du ville ha det.  Och jag ska göra mitt bästa, det lovar jag.
 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: