Johanna Roth

Som en lisa för själen att träna efter dagen.

Fått mycket gjort, men en rörig dag. 

Lämnade det där i svetten och lyftandet, i podden. Och så hemma. På balkongen i vårvädret.

Med kaffe, bubbelvatten, bok. 

Det känns som att det här vädret kan läka det mesta.

Gick ner på stan lite tidigare eftersom vädret var så lockande. Satte oss för att ta ett glas kallt vitt vin, innan det var dags för nya lilla italienska krogen. Åt gott och njöt av vimlet på stan, av glada människor i ljusa sommarkläder, av den nyvunna frihetskänslan som ofta kommer med vårvärmen.

Prideflaggorna viftar fint på hela Storgatan. Älskar att vår kommun och city är så bra på att visa vad det är dags för. 

Det är alltid dags för att tillåta kärlek, omfamna den och människors rätt att älska vem den vill. Men om en vecka blir det stor manifestation i vår stad med Prideparad, något som jag verkligen tycker är härligt att både gå med i och att se på. Helst hade jag velat göra både och! Mäktigt med så mycket folk som gå i paraden för att visa att en står upp för kärleken och folks rätt att vara med de vill. 

Fylld av tankar och känslor efter Den sista resan, en film av Filip Hammar. Den är stark, fin, rolig, lite dråplig och väldigt ömsint och känslomässig. 

Blev tagen. Varm. Respektfull inför hur de möttes där, och respektfull inför åldrandets process och dess resa mot slutet. Många tankar snurrar om hur viktigt det är att ta till vara på tiden. Att göra det bästa av den, med de möten en har.

Blir inte så tagen av Shantaram, snart läst 200 sidor i den nästan tusen sidor feta boken, men jag blir inte tagen. De som läst den lovordar den, och ja, den är inte dålig. Den är stundom rolig, eftertänksam och bra skriven. Men fångar mig…noop. Ska läsa lite till i den, men kanske jag stoppar. Ibland är det bara så, att vissa böcker passar en i olika perioder i livet. Kanske är denna perioden inte sådan att den passar mig, helt enkelt. Vi får se.

Kram ❤️ Johanna