Som sista dygnet ruckats en aning.
Tänk vilken känsla det kan ge med ny färg, nya tapeter. Ett rum kan kännas glatt, varmt, gosigt och inbjudande med det en verkligen gillar. Så känns det verkligen med "vårt nya kök".
Som ett stort leende typ.
Funderade på varför jag kände som jag gjorde, varför jag kände mig ilsk när jag kom hem igår kväll.
Mysiga timmar med mat och prat, som verkligen gav energi men något triggade mig av teatern och jag förstod inte riktigt vad. Tyckte den var bitvis bra, rolig med bra skådespelarinsatser men också väldigt stökig och liksom obegriplig emellanåt. Varför det skulle komma in en gäst och berätta om, förvisso en bra grej, en satsning som görs helt skilt från teaterns story.
I morse hade jag processat och förstod mer vad ilskan bestod i. Kanske att min hjärna var övertriggad men det där random som hände kändes som något de ville trycka ner i halsen på oss som satt där. Och det är obegripligt varför en väljer att göra det i en pjäs.
Det blev märkligt och det kändes inte bra alls.
Har bearbetat det under dagen har jag känt, de där gamla spökena som var i min ungdom när jag var engagerad i religiöst sammanhang. De är inte trevliga de där spåren från den tiden, de var också helt obegripliga och ibland poppar de upp - som igår genom en pjäs om julen. Så kan det gå.
En bra arbetsdag, som slutade med mysigt julfirande där bästa tomtarna kom på besök. Lite fika, julklappsutdelning där vi handlat till en person var - utan att någon visste vad vi köpt eller till vem. Trevlig grej!
Allt uppackat, middagen uppäten, teet urdrucket.
Hockeyn är på och jag ska nu läsa lite.
Njuta lugnet en stund.
Ilskan har lagt sig, kanske inte förvåningen över min reaktion än, men lugnet infinner sig.
Boken av Gardell, Ett lyckligare år, ska jag grotta ner mig i lite. Det är bra för själen.
För balansen Som sista dygnet ruckats en aning.
Kram ❤️ Johanna