Johanna Roth

Andra advent.

Ljuset tänt. Tankar tänkta. På vännen, på året som varit.

Så otroligt mycket sjukdom och jävelskap detta år faktiskt. 

Livet går upp och ner, det vet vi.

Nära och kära som drabbas, som får genomgå behandlingar, tuffa sådana. Tack och lov goda besked också, när den förbannade främlingen fått flytta ut igen.
För andra går det inte lika bra, andra får övermäktiga vidrigheten att bemästra, där de tar över. Där de far fram som missiler för att göra slut på ork och motståndskraft. 
Det är så sorgligt. Så svårt att ta in.

Ändå är det ju så, livet. 
Det är liksom högt, lågt, mörkt och ljust.

 

Jag önskar att de unga kvinnor som får chansen att vaccinera sig mot HPV gör det. 

Ingen vet vem som har cellförändringar som börjar beskedligt men som kan utvecklas till verkligt oinbjudna främlingar. Det är inget som känns eller märks, det bara smyger sig på ifall en inte kollar upp sig och skyddar sig. Var rädda om er. 

Och du Moder Jord. Nu räcker det.

Jag önskar inte mer utmaningar, tunga besked, ytterligare sjukdom på menyn. Min önskan är ett fridfullt nytt år, ett friskt år och goda besked. 
För oss, för de i min omedelbara närhet, för världen.