Fem djupa andetag.


 
Vaknade med tyngd på bröstet. 
Som att någon ville ta slut på luften, syret.
Inte för att lungsen trilskas utan mer psyket. 
Hur blir det idag? Samma visa, samma övertalning eller kommer det att gå smärtfritt...? 
Kan det bli en vardag i det nya, något som ger en slags glädje samtidigt som att det ger ro till någon annan?
Vad är rätt, att pusha på, att backa och acceptera...
ja vem vet. 
Att behöva vara någon en inte riktigt är ämnat så, är svårt. En klar utmaning för balansen, för måendet och alla tankar som far runt.
Det går inte att stänga av, inte att pausa utan det fortgår hela tiden.  Det är upp till en själv hur väl, eller icke, en handskas med det.
Fem djupa andetag.
Samtal med fin kollega.
Musik på lunchen.
Jo, det är nog bästa medicinen. Bästa hälsovården.

 
Ikväll blir det Galai med bästa kollektivet bland annat. Fint att ses och få käka ihop, med goda vänner. 
De bästa grannar en kan tänka sig dessutom!
 
Tacksam för så mycket, mitt i allt.
Försöker landa nu.
Fem djupa andetag till.
Det går.
 
kram ❤️ Johanna

Kommentera här: