Det ger och det tar.
Magisk kväll, efter en icke kul arbetsdag. Strömavbrott ställer till det hos oss, med inställda operationer på grund av försenade starter, ledsna patienter och inte särskilt tillfredsställda operationsplanerare eller op-personal så klart. Riktigt tråkigt
men inte så mycket att göra något åt. Ingen rår för det.
Många knasigheter denna dag, som gjorde promenaden än mer välbehövlig och efterlängtad. Ljuvlig, hög luft. Och otroligt vackra vyer, som var bra för själen. Att stå och suga in i systemet, för att smeka det lite.
Tar in, vänder runt och analyserar. Reflekterar. Och landar in i acceptans. Om att livet förändras, att saker som varit inte längre är detsamma. Det är en lite krokig väg, en vemodig väg men också tacksamhetens. För det som har varit. Och ännu är.
Som livet är. Det ger och det tar.
Ibland är vägen rak och enkel, ibland mer som en virvelvind utan markkontakt. En omställning som tar lite tid att ta in.
Höstens vackra färger. Så läkande. Så bra att liksom gå omkring i en tavla.
Fortfarande inget gym för min del, väntar tills antibiotikakuren är avslutad. På torsdag tänker jag att jag kan köra ett pass, för att komma igång igen och väcka musklerna. Hoppas det varit klokt att vänta, att låta kroppen läka ut. Det känns faktiskt
så, som att det varit bra. Trist men bra. Och jag mår bättre. Fortsatt trött men lungsen är betydligt lugnare och mer stabila. Det är så otroligt skönt!!!
Vi har gjort en galen grej ikväll, efter middag och prat om dagens vedermödor och glädjeämnen…vi bokade en resa i januari, till Miami i Florida för en vecka! Så kul! Och så lyxigt! Jag har det verkligen så väldigt bra. Nästan overkligt bra.
Livet ändå.
Kram ❤️ Johanna