Det där livet.
Det var som att energin inte nådde ända fram idag, som att synapserna glappade. Flexade ut tidigare, och gick raka vägen hem till min fåtölj. Satte mig under filten, läste en stund och slumrade en stund. Så väldigt skönt.
Fick ny kraft av lite blominköp och att blåsten liksom rensade ut skallen. Träffade vännen Suz på stan, njöt fika och samtal. Skönt att ses i lugn och ro.
Maken och tre snälla killar är nu på väg från Stockholm med ett nyinköpt biljardbord i ett släp, som det tagit ett par timmar att packa ihop. Hoppas resan hem går bra, i blåsten och mörkret.
Vårt nya rum är under omdaning, till ett stort sällskapsrum, där biljardbordet ska vara i centrum. Ganska knasigt men roligt.
Börjat kolla på serien Hålla samman, en serie om en pappa som utvecklar demenssjukdom.
Så sorgligt, så ledsamt men också som en fin uppslutning runt honom som det verkar. Kanske någon som stoppar huvudet i sanden, som inte vill se, och någon som grubblar om allt. Hur, vad, vem, när, varför. Någon som vill veta, gräva.
Livet.
Det där livet.
Kram ❤️ Johanna