Ettrig skalle.
Så skönt att ha en helg utan planer.
Spontan grill, och annars läsning i solen, promenader, träning, hemmafix. En sällsam helg, helt enkelt, som skapar förväntan och glädje inför det som snart kommer.
Jobbar två dagar nästa vecka, sedan semester och uppladdning med sista fixet. Lite inköp, hämtning av beställda nödvändigheter, stämma av med alla inblandade…blir bra så!
Ställde mig här en stund, svettades av efter träningspass. Så stilla och så vackert en helgmorgon.
Tänkt mycket på hur jag är, och hur det påverkar. En otålig människa i grunden, med en energi som gör att jag ogillar långsamt. Behovet av långsamma stunder har jag, där jag sitter och läser, skriver eller spelar och sjunger. Där samlar jag kraft.
I allt jag gör så har jag nog tempo, som beror på en lite överaktiv ådra i min dampiga hjärna. Något som ofta är ganska bra dock, tänker jag., men som säkert kan stressa andra ibland.
Lagar jag mat så går det fort, går jag så gör jag det fort, får jag extra uppdrag på jobbet gör jag det med en gång eftersom min hjärna bara gör det som händer. Den agerar direkt, men kan sedan återgå till där den var före extrauppdraget. Praktiskt ändå!
Jag känner inte att jag stressar då, det är bara sådan jag är.
Men. När andra funkar annorlunda kan det vara svårt för min ettriga skalle att inte bli stressad av det långsamma, eller att vilja ta över. Lärde mig under alla år som huvudhandledare att gå en sväng då, kolla på avstånd, för att ge utrymme.
En är som en är, men en kan behöva lära sig sätt att hantera det på för att andra ska få utrymme och finnas till med olikheter.
Något att jobba på hela livet.
Min hjärna har de senaste veckorna gått in på smålogistik för att få allt på plats. Älskar att planera, vilket är något bra i sig, men som också kan vara enerverande för andra.
Om en låter mig vara sådan jag är, så blir det nog ändå rätt bra. Det är min blivande make väldigt bra på. Att låta mig. Att ge mig utrymmet.
På lördag när vi går in i kyrkan, då släpper jag det. Planeringen. Kontrollen.
Ska försöka att ta in för allt vad jag är värd.
Är glad att det ska fotas och filmas så att vi kan se det efteråt, uppleva igen och njuta av det.
Längtar så efter att ha alla samlade omkring oss, det är stort! Som alltid finns det fler en hade velat ha med men det går inte riktigt. Det blir fantastiskt att ha denna upplevelse gemensamt.
Och det kommer att kännas fint att bli fru Roth Dahlberg.
Kram ❤️ Johanna