Du är fan i mig en kämpe.
Tidig revelj idag då det var dags för ett efterlängtat besök på Alezzokliniken i Halmstad. Ramlade ju handlöst ett par veckor före bröllopet, när jag var ute i Bokhultet och gick. På en sekund låg jag mer eller mindre på alla fyra, med islaget högerknä
samt båda handlovarna i backen. Haft ont sedan dess, med utveckling av smärta vänster höft, knä och fot med domningar också. Haft smärtor i fingrarna också, liksom känt mig klumpig och stel i alla små leder.
Det jag fick till mig var att hälben, knän och bäcken, ländrygg, nacke och handleder hade fått sig en kyss. Nu är de tilljoxade med en metod jag absolut inte begriper men har största respekt för. Det har fungerat otroligt bra förut så jag hoppas på det
bästa även nu!
Fick sällskap av min käre far, som också fick köra min gula sol på hemvägen. Trevligt med lite snack i bilen och en fika på arbetarfiket innan hemfärd.
Den här fina gipsblomman fick vi av jobbet på bröllopsdagen. Så tjusig ju!
Vi fick även ett roligt telegram, som jag vill visa. Fyndigt!
Tagit in alla planeringspapper, checklistor, bordsplacering och presentationslista av gäster och lagt in i ett skåp. Rensat skrivbordet lite.
Satte mig på balkongen en stund för att äta och vila. Solen gick i moln så nu sitter jag i fåtöljen med kyld vetekudde mot länden enligt ordination. Då behöver en lite värme runt om.
Det blir till att läsa ut Allendes Violeta, en väldigt bra bok som är skriven som ett långt brev till ett barnbarn och rymmer en hundraårings liv och ett lands historia.
Somnar lite då och då, och det är inte för att boken är tråkig, utan för att behandlingen gjort mig trött. Som att en lösgjord kropp slappnar av och behöver återhämta sig efter lång tid som fiolsträng.
Kanhända det är helt i sin ordning, och naturligt att efter en tids anspänning slappna av och pusta ut. Du lilla kropp, du är fan i mig en kämpe.
Kram ❤️ Joey