De där små sakerna.
Resan fortsatte idag då vi ju flög från San Fransisco och landade i Köpenhamn halv fyra i eftermiddag, svensk tid.
Allt har gått bra med flygen, som var i tid (till och med landade tidigare). Men. Svenskt tåg liksom…vad är det med dem? Tåget var försenat först och främst, sedan gick det väldigt sakta pga signalfel. Då fick vi veta att tåg till Kalmar i Alvesta
skulle vänta på oss trots detta.
Nya besked, då tåget miste elen.
Mer försening. Inget annat tåg skulle vänta.
Ny väntan på perrongen, och slutligen kom ett annat tåg. Nåja, en timma senare än det skulle kom vi hem. Det är ju ändå bra!
Mamma och pappa hade köpt lite nödvändiga saker så vi kunde ta ett par mackor på balkongen. Ta in sommarkvällen och landa lite kort.
Sedan körde vi på, med uppackning, sortering av tvätt, bar ner massa goda flytande bröllopspresenter till vinkällaren, liksom resväskorna, hämtade upp en golvfläkt, slängde in en tvätt och lade nya högar på golvet i tvättstugan för att smidigt
påbörja nya maskiner imorgon. En tvätt är upphängd, känns skönt att också ha laddat ny tvätt i maskinen så att en bara kan trycka på knappen imorgon!
Efter dusch satte vi oss i soffan, för att se filmen av vigseln. Så otroligt fint att se det, liksom uppleva det lite utifrån.
En alldeles ljuvlig dag var det som gjorde att vi blev rörda båda två igen. Jag känner mig dock mest bara tokglad, både då och när jag tittar nu. Det är sådan energi av glädje, med våra fina tärnor, med bestman Classe, med prästernas samspel, musiken…allt
var bara så himla bra!
Ljuvligaste musikerna!
Så jäkla fint att brorsan och min kära dotter ville musicera, det ramade in så fint, gav den varma känslan vi ville ha.
Fått lite fler bilder från fotografen Anders Bergön. Det är så kul att se! Ser fram emot massor av bilder, från både kyrkan och festen. Också ett sätt att minnas, frammana känslor.
Tittar nu på dokumentären Skamlös, om en kille som borde ha diagnosen psykopati, som har lurat så otroligt många människor högt upp i de norska politiska leden och inte ser det som ett bekymmer. En tämligen otäck personlighet och en intressant dokumentär.
Kanske kan vi sova när den är klar, och efter lite läsning. Vill så gärna sova som en stock efter två dygn med nästan ingen sömn. Vore härligt!
Nu ska jag landa in här igen, i vårt trygga, väldigt bra hem. Det blir bra det också.
Onekligen skönt att inte ha kläder i resväskor, och få packa upp sin necessär ändå.
Ändå är det häftigt att en så lätt kan känna att nya ställen kan kännas som "hemma".
Det ska dock bli väldigt skönt att sova i sin egen säng, och få äta frukost i lugn och ro på egen mark, i eget kök. Dricka favoritkaffet i bästa muggen.
Ni vet, de där små, fina sakerna!
Kram ❤️ Johanna
Kram ❤️ Johanna