Skört och vackert.
Jobbat hemma idag,som jag tänkte.
Ett annat lugn, då jag kunde lägga på en vinylskiva och lyssna i bakgrunden. Dylan, Melanie, Norgren, Sara parkman.
Pratat i telefon, fixat med akutpatienter, roddat och tänkt. Tänkt lite framåt på planeringen.
Tagit en extra kaffe. En liten promenad för att rensa huvudet efter lunchen. Upp och ner, ner och opp.
Vid fyra lade jag ner, fixade med bilder i optimal print för att skapa en fotobok från bröllopsdagen. Tänkte beställt foton för att själv fixa album men bilderna var för stora och min ork räckte inte till när det strulade.
Bytte om och tog en längre promenad, och gick förbi mor och far för en pratstund innan jag vände hemåt.
Lade lite kort på postlådan och köpte sötaste frimärkena! Fem myror är fler än fyra elefanter…en sådan nostalgi! Brorsan och jag fick äran att sitta vid färg-teven när programmet gick medan mamma och pappa satt vid den svartvita. Hur lyxigt?!
Gjort köttfärssoppa ikväll, bjöd över vännen Göran på lite käk också. Så gott med matig soppa och bröd till!
I förrgår såg vi dokumentären om Sinead O’Connor på play. Nu läser jag att hon är död, 56 år gammal. En stark dokumentär som vittnar om en tämligen stark och modern kvinna, med åsikter som inte gick hem i det religiösa Irland. Hon stred för aborträtten
och var inte rädd för att säga sin åsikt högt.
Liksom så befriande, och då kontroversiellt (ja, liksom nu faktiskt i en hel del kretsar och länder och sammanhang…)
Blev samtidigt lite fundersam när en människa som så kritiskt var emot katolicismen sedan konverterade till islam. Men vem vet, kanske var det också för att gå emot konventionen mer än något annat? Eller fann hon något i det hon behövde.
Sorgligt att läsa att hon så ung gått hädan.
Vad vet en om livet egentligen.
Det är skört, det vet vi.
Skört och vackert liksom.
Kram ❤️ Johanna