En jävel.
En känsla som, tack och lov, inte är så vanlig angrep mig i morse. Det har hänt förut men sällan. En känsla av att någon sitter på mitt bröst fastän lungsen är okej. Någon oinbjuden jävel kallad ångest hoppade på mig, av icke förekommen anledning.
Det höll i ett tag, jag jobbade på, andades lugnt, satte mig någon minut och andades medvetet liksom. Hämtade en kaffe, hälsade på kollegor, drog igång dagen. Den höll sig kvar, gnagde. Men så. Den försvann, lite i sänder.
Gick hem en sväng och mötte vännen Ulrika, som kom med beställd vinleverans. Trevligt!
Kramade om och pratade en liten stund.
Tog en fika med vännen Lotta efter jobb, också fint att snacka en stund på favoritfiket.
Hämtat nya körkortet med nya namnet.
Nu är allt bytt som ska göras, förutom mitt presentationskort på jobbet.
Satte mig ner, efter mat, på balkongen.
Kvällen är behaglig ändå. Mer pålitlig än dagarna.
Klappat på kollektivhundarna som kommit hem igen, kramat grannen. Allt i sin ordning således.
Nu blir det ett avsnitt Stranger Things, mätt som en plätt efter blodpudding, blomkål, fetaost och vattenmelon.
Landa här. Med värmedyna mot rygg och nacke. Nära mannen min.
Gott så.
Kram ❤️ Johanna