Ett utsketet äppelskrutt.
Om det nu är covid jag också åkte på, så är det verkligen en mysko historia. Alla symtom tillåtna, typ. Då mina lungs är en liten historia för sig vid infektioner fick jag antibiotika för att inte utveckla fullskalig lunginflammation.
Aptiten är kass, illamåendet finns där MEN huvudet (bihålorna alltså, vi ska ju inte överdriva) känns klarare och skiten i luftvägarna känns renare!
Och jag är feberfri!
Det här börjar i alla fall som en bättre dag.
Har ännu inte varit utanför dörren på hela veckan, men idag får det bli lite luft. Några steg i snön. Syre.
Läste det mesta av dagen igår. Var yr och illamående när jag gick omkring och när jag satt, så sippade massa svart vinbärssaft och lagade mig farmor Majas snålsoppa. Fick tips om den som student, då en bara behöver potatis och morötter, buljong och
en äggula. Jag läxade till det med lite gröna linser också, för att få i mig proteiner. Det var salt och gott, och vände måendet. Farmor Majas mirakelsoppa ändå…?
Tittade på dokumentär om kvinnornas perspektiv från kriget i Ukraina, massa klipp från deras vardag, berättelser från ett tillstånd ingen kunde förutse. En vardag där allt, på en sekund, kan förändra allt. Otroligt starkt och så otroligt nära det kommer.
Vet inte om vi någonsin varit så nära att ännu ett världskrig kan hota vår existens…det känns ödesmättat. Otäckt. Den där, för mig, helt obegripliga makten som måste visas. Till vilken nytta??
Skänkte en peng till Unicef, som riktar in sig för att göra vardagen i kriget något bättre. Något lite hemskare.
Och så tänker jag, igen, må förnuftet börja råda.
Ett utsketet äppelskrutt.
Så sa hon, min lilla mamma, att hon kände sig som häromdagen. Igår kunde jag till hundra hålla med.
Nu hoppas jag att dagen idag får bli den där vändningen. Det räcker nu.
Har fått lust i mitt huvud att börja skriva igen. Har en historia som kommit en bit men fick i natt, när jag hämtade vatten, en ny ingång i mitt huvud. Kanske dags?
Kram och god lördag❤️
Johanna