En virveldans.
Det är lite som en välsignelse att få komma hit. Till vår fina lägenhet, till ett varmt och avslappnat Alicante.
Min hjärna går emellanåt på högvarv, så som det ibland är med roddande av olika saker som drabbar den omedelbara omgivningen. Självklart vill jag fixa, försöka påverka att somligt tas tag i och går lite fortare. En vill ju dra i de trådar en kan,
fråga de kloka människor en känner om råd och tips.
Livets virveldans, så som de flesta känner den tänker jag. Det går upp och det går ner, det går hit och det går dit…!
Den här utsikten från sovrummet gör inte ont. Inte den från andra balkongen heller. Medelhavet. Spansktalande människor som ropar, pratar och umgås. Hundar som skäller. Vågornas stilla skvalp som hördes i tystnaden i natt.
Sett fem vildkatter idag.
De liksom sjöng i kapp i morse, ett klagande efter mat kan tänkas. Den snälla person som fixar små hus, häller upp vatten och mat varje dag. Så fint ju. Som en livsuppgift.
Sitter bakom markisen, njuter medan låssmeden byter lås och vi chillar.
Läst lite i Falladas bok , Varg bland vargar, om en fruktansvärd fattigdom i Tyskland före andra världskriget. Skildrar olika familjer, deras liv och försök till liv. En kan nästan känna lukten av det. Av de sunkiga, smutsiga hemmen, det mögliga brödet.
Och här sitter jag.
Och har det väldigt bra.
Kram ❤️ Joet