Allt går ner i varv.
Sovit så gott några nätter nu.
Som att kroppen har ett särskilt ledighetsmode som gör att allt går ner i varv, och sömnen får vara ifred.
Trött när jag vaknade så slumrade om med blivande maken tätt intill.
Kaffe på sängen, som uppladdning för dagen.
Körde ett bra och svettigt pass på gymmet, i min ensamhet och podd i öronen.
En bra stund.
Lyssnade på Autismpodden, och idag ett avsnitt om en kille som blev diagnostiserad med adhd och autism i dryga 20-årsåldern. Han beskriver skolgången, oförståelsen och hur han nu kan möta just dem med särskilda behov som lärare. Fantastiskt bra avsnitt,
som kan ge förståelse. Och hopp!
Stod vid sjön en stund efter gymmet, tog rundan över strandbjörket. Njöt av vackra vyer, och en vår i antågande.
Öppnat för våren! Så härligt!
Fixat inför kvällen, kyckling i marinad, flyttat ner alla tillbehör och dricka till kylen i trädgårdsförrådet. Blir grillafton med början utomhus. Kan ju vara så att en inte är beredd att frysa som en gjorde under pandemin. När en inte behöver ändras
inställningen till det lite obekväma.
Ska sätta peka Potatisgratäng i ugnen sedan, men den ska pimpas med lite chiliflakes och ost först. Kör lite knytis så sallad och dessert kommer från annat håll. Fint det!
Gamla vänner och för mig nya bekanta blir det.
Satt mig i gungstolen nu, med Joni Mitchell på vinylspelaren. Blev så trött och behöver landa här ett tag.
Med bok.
Musik.
Lugn.
Kram ❤️ Johanna