Johanna Roth

Fick vackra dahlior. 

Så otroligt fina blommor, som konstverk.

Perfekt timing när solrosorna från backen blivit trötta.

Det sköna omkring oss känns än mer viktigt.

Känns som en mörk tid, där det finns risk att rättigheter, våra självklarheter, dras åt.

Det skriks om att media ska regleras, inte vara fria utan styras mer. Och vad händer då, i ett större perspektiv, med det fria ordet? 

Skulle det innebära att en inte får skriva kritiskt, inte uttala sig skeptiskt utan risk för repressalier? 

Risk finns att kvinnors rättigheter stryps åt, om aborträttigheten ändras som på så många andra håll i världen. Att det inte längre tillåts att kvinnan själv ska få bestämma över sin kropp, i vårt land, där det varit en självklarhet så länge. Vad händer då, med oss som människor?  

Människor som flytt hit, eller valt att bosätta sig här. Människor inom hbtq. De som på något sätt är utanför normen. Vad händer med dem? 

De som behöver stöd och hjälp, sjukvård efter att ha hamnat i svårigheter, som kanske inte funkar som "medelpersonen". Kommer det att finnas skyddsnät för dem? 

Jag hoppas att jag har fel i oron.

Att vi ska fortsätta värna om demokratin, om varandra, om medmänsklighet samtidigt som människor ska kunna försörja sig, betala lagom dyr mat och vettiga elpriser. 

Att vi ska komma på sätt att enas i det här landet, på den här jorden. 

Jag skulle vilja säga "hur svårt kan det va?"

Men.

Det verkar onekligen ganska trixigt.

Men ingenting är ju kört. Eller hur?

Kramar ❤️ Johanna