Johanna Roth

Älskar den här tavlan, av Fiona Morley. Uttrycket, färgerna, den tunna ståltråden som skapar uttrycken. Att sitta i gungstolen och vila ögonen på den är väldigt vilsamt, tycker jag. 

Den hänger i musikrummet, som är min arena med skrivbord, jobb-, skriv-, och målarplats, och med piano, böcker och musikanläggning.

Allt för njutning och även jobb. 

Ett bra ställe!

Vaknade mindre tät, och det har bättrat sig lite utmed dagen. Förmodligen cortisonkuren som sätter in och drar undan inflammationen i lungsen. Om jag jämför med igår, så känns det som att jag har en 40 kg person på mitt bröst idag mot 100 igår. Det är en skön förbättring men gör att det fortfarande känns när jag hostar och gör mig andfådd när jag går och pratar samtidigt. Men ändå, det finns hopp!

Nu ska bara resten av kroppen hålla, med mage och senor som gör sig påminda.

Håller tummar och tår.

Jobbat hemifrån på förmiddagen, och fick efter en uppdatering på säkerhetsaccessen ta mig till jobbet för att hämta upp nätverket där. Blev således kvar tills halv 5, när jag gick hem, bytte om och tog en längre promenad. Fem kilometer blev det nästan faktiskt, lite busigt men bra (tror jag). Ändå inte alls så långt som jag brukar ju! 

Nu blir det biltur med min älskelse, skönt att glida runt lite bara vi två.

Gäller att passa på att hänga innan hon drar till Malmö igen. 

Har blivit lovad hämtpizza av sambon ikväll, blir så bra så. Hugos special hos Bara Pizza får det bli! Bästa kvarterskrogen på söder.

Kram ❤️ Johanna