Johanna Roth

Tånker hur det varit utan vaccinationerna och om jag fått detta under första vågen…

Hur dålig hade jag blivit? 

Jag vet, det är bara spekulationer för en kan inte veta vem som hamnar där på sjukhus, på iva, vem som klarar sig eller inte. 

Är i vilket fall som helst otroligt tacksam över att jag inte drabbades då, utan fick det först nu. Men idag är ingen rolig dag. Vaknade med täta luftrör, sega lungs trots alla medikamenter och alla andningsövningar. Fick kontakta lungmottagningen och fick rådet att åter köra cortisonkur i fem dygn. Hoppas det vänder del hela och inte ställer till det för min stackars mage. Fick också rådet att åka in om jag blir sämre.

Tänker också på hur en vet när det blir värre? Jag som är van vid att ha det tungt, när vet jag om det är värre utifrån ett ganska normalt tillstånd fastän försämrat..? 

Får se hur jag känner mig imorgon. Har ju liksom inget att mäta syremättnad med hemma, och funderar på om den känslan är annorlunda? Mer lufthunger? Förvirrad? Och kan jag i så fall avgöra det? Sådana frågor snurrar medan jag sitter här på trädäcket, i solen efter en liten promenad i Bokhultet. 

Kroppen lyder mig, det kanske den inte hade gjort om jag syresätter mig kass. Tänker jag. 

Tänker också på alla de stackare som aldrig upplevt seglungor och känslan att inte få luft. För dem måste det ju vara sådan panik. Det är ju ingen trevlig känsla alls, men på något sätt vänjer en sig vid det mesta. 

Nåja.

Tar en stund, en dag i taget.

Njuter nu av solen här. Så otroligt skönt efter heldags arbete vid datorn hemma. Har ändå funkat, fått mycket gjort med planering i nutid och framtid.

Blir en distansdag även imorgon, sen får vi se. 

Kram ❤️ Joey