En mjuk start- och landningsbana.
Det går ju liksom av sig själv, benen rör sig som de ska och det känns bra. Ändå är huvudet liksom som i bomull inbäddat, och kraften i steget är borta. Men går gör jag, och skönt är det. Och vackert för själ och hjärta känns det. Blev längre
rundan idag, och det känns bra. Den är på 6 km så det tar sig ju. Hoppas på skön känsla även i natt och imorgon.
Lungsen behöver rörelsen, för att återhämta sig. De vill inte riktigt, det går långsamt men ändå framåt. Imorgon är sista kuren cortison men ska bibehålla superdoserna av de andra preparaten så blir det kanske bra.
Bokhultet, detta naturens vardagsrum som omsluter en där en går. Magiskt! Och fåglarnas sång, ja, det är magiskt.
Åt goda, färska hallon igår. Som godis, så söta!
Ikväll blev det halvfabrikat med hemmatwist. Kebabkött stekt med ärtskidor och tomater, sötpotatis i ugnen och till det vitlökssås på creme fraiche, svartpeppar och honung. Riktigt fräscht och gott!
Satt på balkongen och intog middagen, då jag blev själv en stund.
Dottern är hos sin pappa, samlar kraft och landar på landet en stund. Tankar som handlar om beslut i helgen, som ställer till det i en kropp som vill en massa mer än den egentligen orkar. Önskar jag kunde ta bort det där jobbiga, vara en mjuk start-
och landningsbana, i att allt är okej, att vi följer den rytm som är. Att inget är nödvändigt utan vi kan bara vara där och då. Men det är svårt med alla intryck som liksom inte går att sortera utan allt tas in som en snabb torktumlare,
allt blir lika stort, låter lika mycket och det går inte att värja sig. Då är hemma platsen som är det bästa, som lugnar.
Vi får se vad det landar i.
Kanske åker vi tillsammans, kanske åker hon hem och jag till brorsan. Det blir bra det som blir. Älskade unge!
Imorgon jobbar jag sista dagen före semestern. Känns lite märkligt att gå in i det lite halvfrisk men ändå skönt. Hoppas få krafterna åter, och att det blir sköna veckor med lite härliga kontraster.
Kram ❤️ Johanna