Det där öppna sinnet.
Nu blommar en av mina favoriter, stäppsalvian. Älskar stänglarna, färgen, att de liksom ser lite malliga ut!
Allium är egentligen överblommade, men lika fina ändå i sin enkelhet.
Sedumtak, en så gammal och en så fin sak!
Älskar vår trädgård just nu, sommarhalvåret är liksom magisk.
Så mysigt att ha den, så där lite i skymundan från vägen och övriga.
Vaknade efter typ nio timmars sömn, känns som att det är bästa medicinen efter covidhelvetet. För första gången på över två veckor vaknade jag med känslan att inte behöva dra ner luft i lungorna aktivt, för att det varit motstånd. Den känslan!
Kroppen kändes också mindre som gelé, lite starkare, trots träningsvärk från gympasset igår. Hoppas det håller i sig nu, känslan av lite bättre lungs och lite mer styrka.
Efter frukost blev det sex kilometers promenad, i snabbt och svettigt tempo….hurra!!! Sa hej till Gun i minneslunden och till farmor Maja och farfar Tage. Så fint mamma och pappa gjort där, med små gula, pigga blommor (vet ej vad?).
Gillar att ta vägen förbi där. Prata lite tyst, tänka på livet med dem. Att de var så otroligt bra människor, med hjärtat på rätta stället.
Farmor levde så länge, att jag faktiskt fick bli hela 33 innan hon dog. Frida-Hedvig var 3.5, och de var mycket goda vänner, de där två. Hade önskat att de hade kunnat sitta ner och prata nu. Tror att de skulle förstå varandra, och jag tror att min älskade
unge skulle känt sig lika älskad av farmor Maja som jag alltid gjort. Det där öppna sinnet, att det inte finns några fel utan det en vill och känner är rätt. Hennes famn var alltid öppen.
En sådan ynnest att ha fått ha henne i livet!
Semester. Sovmorgnar. Lugnmorgnar.
Andrakaffe. Bok. Musik. Och nymålade naglar.
Så skönt. Så välbehövligt och välgörande.
Gungstolen och jag är goda vänner.
Skönt ställe att sitta på.
Kram ❤️ Johanna