I ett annat land förenat med livsfara.
En alldeles underbar dag när solen står högt på den blå himlen.
En kaffe med föräldrarna, en fin stund där samtalet kretsade mycket kring invasionen av Ukraina. Så klart. Och om att vi behöver fylla vårt liv med det goda och sköna mitt i allt.
Därifrån mötte jag vännen Connie för att närvara vid manifestationen för fred, medmänsklighet, för Ukrainas folk. Ett fint och känslosamt tal av biskop eremeritus Jan Olof Johansson hölls, folksång och säckpipa ljöd. Gemensam sång hördes stilla över staden.
Vi bor i ett fritt land, där vi får och kan (och bör) uttrycka vår åsikt. Vi behöver inte vara rädda för att fängslas när vi fredligt vill manifestera, eller om vi uttrycker vår åsikt offentligt. Tänk att inte kunna skriva som jag gör här, på min blogg.
En behöver inte tänka längre än så. I ett annat land skulle det vara förenat med livsfara.
Fick bli en lunch efter manifestationen.
En skål för fred och frihet, för modet och möjligheten att få uttrycka sig fritt.
Tacksamheten känns i varje cell, att vi får ha det så här bra.
Och helt plötsligt känns det mer påtagligt, att det faktiskt inte alls är självklart.
Hoppas ni njuter av er lördag.
Att ni tänker en tacksamhetens tanke till livet.
Och hörni, det är vår i luften!
Kramar ❤️ Johanna