Hur veta när en inte ens försökt…?
Ännu en gång får vi ställa in bokade operationer. Först förra veckan, halva torsdagen, fredagen och idag. Och så nya besked idag om att vi måste boka av allt hela veckan och in i nästa. Vidrigt är ordet. Att behöva boka av patienter som stått länge och väntat, pga smärtor och begränsningar i livet.
Just nu är det så många sjuka, av personalen, som gör att det inte går att ta in fler än de akuta patienterna.
Återigen undrar vi hur långt det ska gå innan det tas på allvar att fler sjuksköterskor måste anställas och högre löner vaskas fram. De säger att det "inte är allt". Och jag undrar, hur kan de veta när de inte försökt?
Hur kan de säga att det inte är lönen utan arbetsmiljön? Anställs fler blir arbetsmiljön bättre, folk har rimligt mycket ansvar, kan ta rast och gå hem i tid. Och de slipper få sms flera ggr varje dygn och pass som måste bemannas. För att anställa behöver en LOCKA med något! Som en betydligt fetare lön, OCH bra arbetsmiljö.
Det är väl dags att prova detta nya grepp nu, eller??
Blir så trött på det ibland.
Tänker att jag skulle göra något helt annat, men förstår inte vad det skulle vara. Vill arbeta med något meningsfullt, som skapar värde för andra och ger mig tillfredställelse. Något utmanande, där jag får gnugga hjärncellerna och jobba självständigt. Där jag känner att det jag gör är till nytta för andra.
Tänker att jag skulle bli politiker för att kämpa för sjukvården, en skulle bränna ut mig på en kvart. Brinna upp av frustration och ilska, antagligen.
Det var skönt att efter kaos stämma träff med min älskade unge för att handla julklappar. Fint att få några timmar ihop, och fint att vi inte halkade på glasgatorna!
Gjorde kycklinggryta och havreris, satt och snackade om smått och gott vid tända ljus.
Försöker lugna ner min själ och hjärna. Försöker tänka att det blir bättre. Imorgon är en annan dag.
Imorgon kanske någon vaknar upp och inser att NU måste vi göra något nytt, för att vända det sjunkande skeppet. Tänk va!
Ta hand om er!
Kram ❤️ Johanna