Ctrl alt delete.

(null)

Varit så trött senaste dagarna, och i torsdags kände jag att jag liksom behövde en paus. En ctrl alt delete, en reboot. 
En av mina egenskaper är att jag går all in, med mina känslor, när något fångar och berör, när någon behöver stöd eller något händer omkring mig.  Jag kan inte engagera mig halvdant vilket ju är bra på många sätt men också utmattande. Övertänkandet och engagemanget går på full fart, utan paus. Jag har liksom ingen halvfart, utan är mer allt eller inget. 

Så igår, fredag, tog jag en semesterdag av den anledningen. För att jag behövde komma ifatt mig själv lite. 
Sov otroligt gott, till kvart i åtta. Åt frukost långsamt, med Nyhetsmorgon som sällskap medan jag sippade mitt kaffe. Hade tänkt att gå till gymmet men var slut i kroppen, ni vet så där så att benen knappt bär av trötthet. Så det blev inget gym utan en ganska stilla promenad med fågelsång runtomkring mig. Det var vad min kropp ville ha, och en liten eftermiddags-nap med mannen. 

(null)

På eftermiddagen åkte vi till Lidsjö gård, där äldsta bonusdottern Fanny och hennes vän Victoria har en jäkla massa ardennerhästar. Vi nyttjade julklappen vi fått, med mor och far, att njuta av häst och vagn-tur i otrolig miljö och fint sällskap! Det var en så himla mysig upplevelse, så jag kände mig lite som ett lyckligt barn!

(null)

(null)

Här står tre gravida hästar! 

(null)

Vy från altanen, där vi intog fika efter turen.
Tänk att bara kliva ut, så är alla pållarna precis utanför. Ett häftigt sätt att leva onekligen.
Så nära moder Jord på något sätt. Urkraften.

(null)

Hade tagit med mig en jäkla massa morötter som snacks till de stora liven. 

(null)

Fanny red sin favorit Bolona bakom vagnen. Så himla fin tjejer!

(null)

Skönt väder att ha utflykt i, så härlig luft.
Och jag har faktiskt sovit utan andnöd i natt!

(null)

En riktigt fin dag, som gav lugn i själen och ny energi. 

Väl hemma blev det att dela på en pizza från kvartershaket (Bara pizza -så bra!), och sista avsnittet av Landscapers. En sann historia om ett par som anklagas och döms för mord på hennes föräldrar. En speciell, varm, tragisk och fin berättelse på samma gång med otroligt skådespel. Kvinnan spelas av drottningen i the Crown (minns ej namn) och hon är så grym! En dysfunktionell person som får sin förklaring. 

Idag vaknade jag strax före åtta, med en helt annan känsla i kroppen. Piggare, gladare, mer samlad. Blev en runda på stan med mor och far, en fika och sedan fanns suget på ett riktigt träningspass! Hurra! 
Har en trilskande kropp som gör ont idag dock. Hoppas mannen och bonusdöttrarna ska bli förbättrade efter besök hos den kiropraktor de besökt. Kanske finns det då hopp om förbättring även för mig trots artros och fibromyalgi…? Kanske värt ett försök i alla fall. En liten förbättring är bättre än ingen ju.
Träningen gick fint, svetten rann och lite benövningar kunde jag köra. Knät är inte bra, men lite bättre!

Ikväll blir det irländsk pub med våra vänner Niklas och Connie - ser jag fram emot mycket!

Nu lite sång och piano, och en stunds läsning.

Kram och fin valborg till er!

Johanna❤️

Kommentera här: