Johanna Roth

Vaknade med tacksamhet idag.

För att jag fått växa upp med de föräldrarna jag fick i livet, eller kanske som jag valde. 

Som alltid stöttat och funnits där. 

Som aldrig dissat det jag gjort, utan sett de val jag gjort och stöttat dem. När det visat sig att det var fel val för mig stöttade de mig oavsett. De har kört mig och min bror till aktiviteter, till musikskola, balett, fotboll och allt som varit och idag fick jag ett fint Mess av mamma där hon uttryckte en saknad över det. Som små äventyr i vardagen när de fick träffa våra vänner. 

Jag saknar också de där stunderna, med barnen och barnens kompisar, turerna till och från skolan, fotbollsmatcher, cuper och musikaler. Jag kan sakna det där att vara behövd, små armar som vill upp i famnen och massor av läsning och små diskussioner om vad vi just läst. De där samtalen om allt som finns och syns omkring oss, hur saker funkar och vad som händer om en gör si eller så. 

Allt har sin tid. Och varje tid har sitt speciella innehåll av sött och salt.

Idag hjälpte sambon sin Brorsson att flytta. Jag gick dit efter jobb och satte in i hyllor, dammtorkade, dammsög och piffade. En väldigt fin lägenhet var det!

Färdigmonterat i väntan på käk.

Classe, Louise med famnen full av Frasse och så min sambo Patrik.

Ett avsnitt av the Knick innan sovdags. 

Den är rätt sjuk men bra.

Kram Johanna 

❤️