Då jäklar!!!
Jag är verkligen så trött på detta virushelvete nu!! Att alltid tänka efter, att inte spontant kunna hänga med vänner utan säkerhetstänk och rigorös planering. Det är inte många jag umgåtts med inomhus detta året, jag kan räkna dem på ena handens
fingrar - och jag är utled på detta!
Less på att vara orolig. Orolig för att både bära på en asymtomatisk smitta och därmed riskera att smitta andra, men också för att själv drabbas. En "vanlig influensa" eller "kraftig förkylning" brukar inte
heller det vara så piffigt. Får jag feber några dagar så drabbas jag lätt av lunginflammation, även utan covid i världen. Så nej, jag vill verkligen inte ha skiten. Vill inte riskera att bli jättesjuk, eller ännu värre - även om det kanske
bara blir som "en kraftig förkylning". Kanske inte ens det, men det vet ju ingen.
Och tänk om en, utan symtom, skulle smitta någon som skulle bli svårt sjuk. Att leva med den vetskapen...usch!
Det är som ett tärningskast eller lotto. Den som drabbas värst avgörs av kastet med tärningen.
Turen. Oturen. Slumpen.
Jag längtar så galet mycket just nu, efter fest! Tänk att få samla sina vänner, krama om dem och sitta och snacka.
Som vanligt. Inomhus. Utan oro.
Längtar efter dans i köket, när musiken ljuder ut på söder och golvet gungar av glada människor.
Längtar efter resor, men framförallt de enklare och spontana - som till min älskade unge i Malmö, eller till brorsan och min vän i Stockholm. Till yngste bonussonen i Danmark. Att ta en minitripp till något trevligt ställe med mannen min. Och absolut
så längtar jag till England, till London och till landsbygden i England med dess magiska vyer och smala vägar, efter musikal och liv i rörelse.
Eller till Alicante. Att få strosa omkring där, ta ett glas vin och njuta havsutsikt från balkongen. Njuta av värmen, den ljumma vinden.
Längtar efter att få krama om mina föräldrar.
Kanske blir det som de tror, att vi kommer bli lite mer som 1920-talets människor som vill ha fest och flärd när detta är över! Jäklar vad jag känner för att vara lite galen bara, så där i största allmänhet!
Här laddade jag upp inför afterwork med jobbet. 2019....! Det är snart 1.5 år sedan...så sjukt. Och oj vad jag ska glädjas den dagen vi ses för festligheter igen! Danslistan är uppdaterad, bara uti fall att...!
Då jäklar!!!!
Kram ❤️ Johanna