Lägger sina händer ömt.
Vi landade i stugan efter jobb och packning, och efter omfamning av dottern som skulle åka till Malmö. Alltid så tungt att säga hej då, även om det inte är hundra mil emellan.
Ändå tungt i mamma-hjärtat att skiljas efter många dagar i hop, eller förvisso oavsett minuter eller dagar som gått. Tacksam för veckan, för hänget ihop, för sången och musiken, samtalen, Harry Potter-race och små promenader.
Så perfekt att landa här i stugan när hjärtat kändes tungt. Som att skogen och landet lägger sina händer ömt om min själ, kramar och tröstar. Ger ro.
Varit sjukt trött i flera veckor, förvisso glömt ett par veckors b-vitamininjektioner så kan ha med det hela att göra, så extra skönt att få vara här i lugnet några dagar. Känner att jag andas lättare liksom.
Lagat mat, druckit rödtjut, suttit och pratat jobb, framtid, drömmar…
Sorterat inköpta filmer som var köpta osedda, i högar för "båda vill se", "jo, men visst" och "bajs, eller bara fel genre för en av oss".
Kul syssla med vinylplattor i bakgrunden!
Kram och god natt❤️