Som du hade velat höra den.
Har svårt att uttrycka mig i tal, när känslorna darrar. När det känns mycket på insidan så fastnar orden i halsen, i bröstet.
Att skriva eller sjunga, och även lyssna på musik, blir den ventil som är så nödvändig, för att få ur mig det som döljer sig inuti.
Har varit hos familjen, som mist sin älskade hustru och mamma, min vän. Det var längesedan jag var där, länge sedan bilen körde för att hämta upp pizzor och sedan följde den så bekanta vägen till huset.
Så otroligt tungt att inse att det aldrig mer blir som innan, att vi inte längre har någon möjlighet att fortsätta där vi var för att uppdatera oss om varandras liv.
Huset var tommare och naknare och framför allt ledsnare. Det kändes svårt, men också skönt att få ses och krama om, sitta och prata minnen och höra om hur vägen tills nu har varit. Det är en svår väg för de som är kvar, och den känslan måste få finnas
för att det ska bli möjligt att orientera sig så småningom.
Suttit och sjungit länge efteråt.
Sången jag ska försöka sjunga då, på begravningen, är vald av Lola och är som en kärlekssång till sina flickor och man. Till dem som är kvar. Det är en vacker tanke, och jag hoppas så att jag kan sjunga den som du hade velat höra den❤️
Kramar Johanna