Sjung Främling kära du, så det ekar.
Ibland är skyarna mer regntunga än annars.
När besked når in, om det obeskrivliga,
En människa som var en stor del under mitt liv under många år,
Kvällar på badplatsen, cykelturer till skogen, häng på byns fik eller spelkvällar hemma i vårt vardagsrum med hela gänget. Ofta höll du dig ganska tyst, men Ibland kom du in i ett flow och tog för dig, visade vem som också fanns där inne i själen. Som
när du ställde dig på vår trappa och sjöng i kapp med Carola i Främling. Du älskade den, och jag älskade dig extra mycket när du gav allt i de stunderna.
Liksom våra förberedelser inför utekvällarna, våra samtal när jag kom tillbaka från kyrkotiden högst förvirrad. Aldrig dömde du. Alltid lyssnade du, fanns där. Med hela ditt lugn.
Just nu så många minnen som bubblar upp, så mycket känslor. Tårarna rinner och jag önskar att någon av oss hade varit lite mer påstridiga, att jag hade föreslagit att ses. Vi hördes på mess lite då och då, när livet var alltför elakt eller bara för att.
Dina tjejer, din familj var ditt allt. Kan bara tänka mig vad de just nu går igenom. Så förfärligt, så obeskrivligt vidrigt.
Jag hoppas, kära Lola, att du finns där någonstans. Att du finns bredvid din familj, visar att allt är bra.
Och jag hoppas att du sjunger för full hals, så att himlarna hör dig. Sjung Främling kära du, så det ekar.
Någon dag hoppas jag att vi ses igen.
Tills dess, Tack❤️
/Johanna