Det absolut svåraste.
Att sitta på trätrappan i trädgården, låta tankarna gå vart de vill. Låta tårarna rinna. Musiken i öronen får förstärka känslan, och trösta, ge styrka och hopp.
Bestämde mig igår för att sjunga på begravningen, för min vän. Det kommer att bli det absolut svåraste jag någonsin gjort. Kanske klarar jag det inte fullt ut men jag vill försöka. Jag vill ge henne det, en bit av mig själv, på vägen. Och jag vill
ge hennes familj det avslut de önskar. Det är ärofullt att få sjunga, och jag vill göra det så bra som jag någonsin kan. Hoppas jag kan ge lite tröst, och kärlek, i den svåra stunden. Och jag hoppas att avslutet ska bli en fin stund, även om
det kommer att kännas som att vi alla går sönder en liten bit.
Vädret idag har varit magiskt, verkligen.
Tagit en skön promenad, tränat, och sedan suttit i lugn och ro på balkongen. Läst, lyssnat på musik och nynnat med.
Fick ett behov av att baka lite.
Det är en skön terapi, att koncentrera sig, att fokusera och knåda ihop degar. Det blev kolasnittar med lemoncurd och vit choklad samt schackrutor - de sistnämnda så gammeldags som de kan bli och väldigt goda.
Tittar på sista avsnittet av The knick. Verkligen en sjuk serie, men bra i sin galenskap med coola miljöer, bra skådespel och spännande scener.
Lite mer läsning får det bli innan det blir kväll.
Att dyka in i en annan värld, med okända historier, andra miljöer är lite som att resa.
Ibland långt bort, ibland ganska nära men ändå annorlunda. En lyx att unna sig.
Kram ❤️ Johanna